Bakom kulisserna

När vi reser och gör research inför skrivandet av våra böcker råkar vi ut för många roliga och intressanta människor och händelser. Under signeringsturnéer träffar vi många läsare och vi får också massor av mail med roliga och intressanta synpunkter.

Här är ett litet axplock av det som hänt genom åren:

Under en resa till Berlin (research inför ”En nästan vanlig man”) råkade vi ut för en oerhört otrevlig besättningsman ombord på färjan mellan Trelleborg och Travemünde. Vi stod utanför färjan och väntade på en buss när den lille mannen kom ut och började provocera oss trots att vi inte gjort något. Han blev dummare och dummare tills bussen slutligen kom och hämtade oss. När vi väl satt på bussen tittade vi på varandra och sa ”ska han få komma undan?”. Svaret var givetvis nej, och i ”En nästan vanlig man” går det mycket illa för honom!

Under en signering i Sollentuna kom det in ett pensionärspar som berättade att de läst alla våra böcker och älskade dem.Följande konversation utspelade sig:
Kvinnan: Kommissarie Colt bor ju på Hollywoodvägen, eller hur?
Dan: Ja, det är riktigt
Kvinnan: Vilket nummer bor han på?
Jag: Det har jag inte riktigt bestämt. Jag tror att jag vet vilket hus han bor i, men jag är inte säker.
Kvinnan: För vi bor i det blå huset och han skulle ju så hemskt gärna få bo hemma hos oss, så om du har lust att komma och fika och se hur vi har det, är du hjärtligt välkommen!

De mail vi får innehåller inte bara tack. En del läsare är mer intresserade av bikaraktärerna än av huvudpersonerna i våra böcker. Många kvinnor skriver och undrar oroligt hur det ska gå för paret Jacob och Melissa Colt, om de ska gå i terapi och om deras äktenskapsproblem ska lösa sig. Ett mail från far och son – som presenterade sig som BMW-fantaster – handlade enbart om kommissarie Colts bil. Männen ville veta vilken modell och årsmodell det är på bilen, vilken motor den har, etc.

LasVegasnight02_600px

Under en resa till Las Vegas (research inför ”Jordens Väktare”) skulle jag (Dag) försöka lära mig hur man spränger ett casino i luften. Av förklarliga skäl ville ingen säkerhetschef på något casino hjälpa mig. Genom goda vänners kontakter hittade jag så småningom en hög polischef i staden. Jag bjöd honom på middag och han förklarade i detalj hur jag skulle bära mig åt för att kringgå casinots säkerhetssystem och lyckas med min sprängning. Innan vi skildes åt avkrävde han mig ett löfte om att inte bli tackad i boken!

Det enda riktigt negativa mail vi fått kom från en kvinna på Åland och var avsänt sent på natten. Kvinnan ägnade en dryg A 4-sida åt att skälla ut oss, kalla oss perversa och påpeka att vi försökte skriva som Leif GW Persson men inte lyckades med det.
Vi skrev ett långt och vänligt svar där vi förklarade att det faktiskt finns ett budskap och en undermening i alla våra böcker.
Som tack fick vi ytterligare en A4 med en ny utskällning, där kvinnan förklarade att vår bok skulle åka direkt i papperskorgen. Och att den dessutom var alldeles för lång!

DSC_4946_600px DSC_4829_600px

Vid ett researchbesök på Sveriges hårdaste fängelse, Kumlabunkern, fick vi lämna ifrån oss både kameror, mobiltelefoner, nycklar och allt annat vi hade i fickorna. När vi så småningom kom till fängelsets inskrivningsavdelning upptäckte jag (Dag) att där stod en bordsfläkt med namnet ”Fossmo” skrivet med spritpenna. Mycket riktigt tillhörde fläkten den morddömde Helge Fossmo, som just flyttats till Kumla. Dessvärre kunde vi ju inte ta någon bild där jag höll i fläkten, men jag fick åtminstone tillstånd att röra vid den. En ”Lassie”, alltså för dig som läser det här. Nu känner du till någon som har rört vid Helge Fossmos bordsfläkt. Och – hur många har gjort det?

Nyligen fick vi ett fantastiskt mail från Lotta Larsson i Halmstad. Lotta skrev:
”Hej Killar!
Av ”misstag” hamnade En helt vanlig man i mina ägor och min morbida sida blommade upp! Jag slukade boken och delar gärna med mig av den.
När ett tiotal sidor återstod av Grannen, började jag känna en lätt irritation över att denna läsning snart skulle ta slut.
Min snart 70-åriga mor skickade ett sms, när hon läst båda böckerna:
”INGENTING är roligt längre när inte Christopher Silverbielke finns i mitt liv.”
Vi har efter det haft kontakt med Lotta som berättar att hennes mamma – Gunnel Ekman – nu är lycklig igen när hon fått ”Återvändaren” i sin hand.

Karaktären, teknikern Björn Rydh som figurerar i våra böcker, finns i verkligheten. Björn har i många år varit forensiker vid polisen i Västra Götaland innan han flyttade till Stockholm och började arbeta åt Rikskriminalen. Alla kapitel som på något sätt handlar om kriminalteknik skickas på ”remiss” till Björn för faktakontroll, innan vi lägger in dem i böckerna.

DSC_0768_600px

Här visar Gunnar Björkén vid polisens tekniska rotel hur man söker efter fingeravtryck på en PET-flaska.

Innan vi beslöt att Christopher Silfverbielke skulle heta just så, utförde Dan en noggrann research. Det visade sig att släkten Silfverbielke dog ut på 1600-talet och att ingen därefter använd namnet förrän för 20 år sedan, då en äldre herre i Solna bad att få ta det. I dag får man dock ingen träff om man söker på Silfverbielke, förutom några herrar som använder sig av namnet på Twitter.

IMG_1167_600px

När vi skulle skriva ”Jordens Väktare” tillbringade vi en hel vecka i Florens, Italien, med att ta reda på två saker:
– Hur man med hjälp av ett radiostyrt flygplan och en bomb spränger en grupp EU-ministrar i luften när de står uppställda för fotografering.
– Vilka bergsvägar man kör för att fly från den vackra staden.
Till vår hjälp hade vi den eminenta, svenska guiden Malin Jansson som med finurliga tips räddade många situationer åt oss!

IMG_1276_600px

Under researchresan till Florens fick Dan göra en tveksam bekantskap med en dieseldriven Fiat som han var mycket skeptisk till…

Under våra många resor läser vi ofta och gärna lokaltidningar. I Trelleborg hittade vi en helt fantastisk historia om ”Escortmannen”, en herre som enbart stjäl Ford Escorter och gärna med hjälp av lokala mopedgäng som letar upp lämpliga objekt åt honom. Mannen är dömd för Escortstölder vid ett antal tillfällen men tycks inte kunna sluta. Som karaktär är han så bra att vi inte skulle ha kunnat hitta på honom själva. Ni kan lugnt räkna med att han – eller hans like – dyker upp i en bok förr eller senare.

DanDagTekniskaRoteln600px

Inför arbetet med ”Grannen” tillbringade vi en hel kväll på polisens tekniska rotel i Stockholm, för att lära oss allt om fingeravtryck och de senaste metoderna för att säkra fot- och skoavtryck.

Fingeravtrycktekniskaroteln_600px

Gunnar Björkén tar våra fingeravtryck och kollar sedan om de finns i polisens register.

McDragans_600px

Under en signeringsturné i Västergötland spärrade vi upp ögonen när vi helt plötsligt passerade en strippklubb med det exotiska namnet ”Mc Dragans”! Vi stannade förstås för att utforska stället, men dessvärre var det stängt. Vår nyfikenhet har dock väckts och skulle vi köra förbi igen, så…